Jag har inte försvunnit, inte alls. 

Det vore lätt och skylla på att jag är inne i bebisbubblan... Men det är inte riktigt sant. Jag har en oerhört lättskött bebis, sådär så jag skäms när jag pratar med andra mammor vars bebisar skriker flera timmar i sträck eller använder sin mammas bröst som personlig napp.

 

Det som håller mig borta från bloggandet är huset; packa upp kartonger, flytta möbler, ta hand om trädgården.

Men nu börjar vi äntligen något som nästan känns klara.

 

Idag kommer vår soffa. Och därefter får jag börja på allvar inreda mitt skrivrum.

 

Jag har skaffat en surfplatta också. Mest för att kunna läsa e-böcker. Jag som varit motståndare mot e-böcker har blivit helt omvänd! Nu kan jag läsa trots sovande bebis i famnen.

 

På fredag fyller jag 30. Och jag har bett min man om en timmes skrivande som present. Tänk att få börja skriva igen, åh, jag längtar!