Skrivartips 11: Glöm ej nära och kära

För 1,5 vecka sedan skickade jag in mitt manus till förlag. Ni kanske vet hur det är? Hur man kämpar och kämpar? Och svettas och svetta? och bara VILL BLI KLAR!
 
Och så blir man det. Och fylls av lättnad. En liten stund.
 
Sedan kommer den. Tomheten...
 
Jag har levt ihop med detta manus sedan i höstas. Jag kan karaktärerna utan och innan och är själv sjukt stolt över vad jag åstadkommit och nu... nu ska någon annan titta på det. Och jag får inte vara med!
 
Så vad gör man åt tomheten?
 
Jag valde att börja på nästa skrivprojekt. Skrev karaktärsbeskrivningar, gjorde synopsis och pratade, pratade, pratade om mitt NYA MANUS.
 
Mm. Nu, såhär i efterhand kanske jag borde handlat annorlunda. Att komma igång med ett nytt manus är ju spännande, men det är nu, i mellanläget som det är dags att stana upp och se sig omkring.
 
Och vet ni vad jag upptäckte? Den här fantastiske sambon jag har som hjälpt mig så himla mycket med att bolla idéer, läsa manus och laga datorer.
 
SHIT! Nu är ju ett perfekt tillfälle att ge honom lite uppmärksamhet. Ge oss lite uppmärksamhet.
 
Det är nog också tid för att storstäda lägenheetn (as in dammtorka och torka golvet och putsa fönster). Kanske lite tid för att baka goda kakor. Och vara ute i solen.
 
Men mest, allra mest är det dags för att pussa på min sambo och säga att han är bäst i världen.
 
Glöm inte bort de som stöttar er. och glöm inte bort att ge stöttning tillbaka.


Kommentarer
Fia Filur

Så sant! Synkade igen. Känner precis samma. Har liksom rusat in i det nya, typ pressat fram och vill komma igång med nytt. Varför? För att det känns som jag slösar bort tid när jag inte skriver. Men faktiskt, man måste ta vara på vardagen och leva lite i nuet också. Bara vara. Bara leva. Och kanske läsa lite. :)

Svar: Sedan så kan ju inte JAG hjälpa att Anders vill titta på någon dataspelstunering i helgen (aka skrivtid för mig). Right?
Nina

2012-06-28 @ 23:00:02
URL: http://www.sofiafritzson.com
Helena

Min andra halva, dvs min man, har verkligen blivit åsidosatt under allt skrivande jag gjort, mest under kurser hittills... Bearbetning av manus ligger framför mig och är otroligt tacksam för att han har så stort tålamod!

Svar: De är ovärderliga!
Nina

2012-06-30 @ 18:45:28
URL: http://skrivalasaleva.wordpress.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Ordet är ditt!

- en blogg om skrivande

RSS 2.0