Skrivartips 8: Våga lita på din magkänsla
Jag har ett manus som är inne på förlag nu för andra året i rad. Jag har än så länge blivit refuserad åtta gånger.
- Blir du inte trött?! säger mina vänner
- Hur orkar du skicka in det igen?
För mig är det inga konstigheter; jag tror på mina idéer.
Min coach har vid flera tillfällen försöka locka mig till att ge ut min bok själv. Idag finns det många möjligheter att ge ut böckerna själv via olika företag där du själv betalar tryckningen. Eller genom att starta upp ett eget förlag.
Här har jag satt mig emot varje gång. Jag har själv dåliga minnen av då en lärare på mitt gymnasium startade upp ett eget förlag. Hon hade skickat in sina manus på förlag i flera år med aldrig blivit utgiven, så hon tog saken i egna händer. Och det kan säkert vara en lösning. Men i hennes fall tog det henne ingenstans. Det hon har skrivit är tyvärr inte tillräckligt bra (rent skrivteckniskt) och det enda hon lyckades åstakomma var två novellsamlingar som endast hennes vänner köpte.
Jag vill inte hamna där. Jag vill bli accepterad av förlagsvärlden. Och om de säger att det jag skrivit inte är tillräckligt bra, ja, då accepterar jag det. Arbetar om manuset ännu en gång och skickar in på nytt.
Eftersom jag dessutom skriver lite annoslunda har min coach också pratat om att jag skulle kunna skriva något som är mer lättsmält och säljbart. Lättare att få publicerat. Men skrivandet är en så pass stor del av min själ att jag aldrig skulle kunna skriva något som jag sedan inte kan stå för. Som jag inte tror på.
Magkänslan har alltid varit viktig för mig när det kommer till skrivandet och jag tror att magkänslan kan bygga en författare. Vågar du lyssna på din historia kommer du komma mycket längre i ditt skrivande.
...ja, det där med förlag måste ju vara en hel vetenskap. Att manuset kommer tillbaka behöver ju inte alls betyda att det inte är tillräckligt bra, bara att det kanske inte passar för stunden, inte är tillräckligt brett och lättsmält, krockar med andra manus som har liknande drag osv. Dessutom får man inte glömma att det sitter en person på andra sidan, och smaken är ju som den är...olika. Kämpa på!
Hej kul att du tittade in hos mig för nu har jag "hittat dig". :)
Jag fattar precis det där med att inte ge upp. vänner omkring som inte skriver fattar inte att man orkar. Det är tur vi har varann. ;)
Tänkvärt inlägg. Jag hör också till de refuserades skara, men tycker det är svårt att få ork till att omarbeta och skriva nytt. Har också funderat på att betala för att bli utgiven, men jag håller med - man vill nå en större skara än släkt och vänner - är man inte läsvärd för större publik kan det kvitta.
