Jag har under flera års tid nu låtit andra läsa mina manus för att bli bättre; för att utveckla karaktärerna/historien/konflikterna alt fatta vad jag borde stryka.

 

Och mina vänners kommentarer har varit ovärderliga, men jag har också lärt mig att inte följa dem som en blind. Om de påpekar något som inte funkar så tar jag alltid in det. Problem är problem, MEN ibland kanske inte deras lösningar fungerar perfekt i manuset, som jag vill skriva det.

 

Jag håller just nu på att redigera manuset som jag fått kommentarer på från förlag och skrivarvänner och de är överens - det behövs mer känslor/ångest/ensamhet. En skrivarvän påpekade att jag borde splittra huvudkarakaktären från sin bästa vän; så hon blir ordentligt ensam. Hen hade också förslag på hur.

 

Och först köpte jag det rent av.

Sedan började jag fundera över hur konflikten skulle ändras. Plottade upp den enligt Dan Wells sjupunktsmetod (http://www.youtube.com/watch?v=KcmiqQ9NpPE), kände efter. Och det kändes fel. Jag var helt med på att splittra vännerna, men det var det där HUR som inte kändes rätt; skulle mina karaktärer bete sig så?

 

Jag funderade lite, bollade lite med en annan skrivarvän, skrev ner lite idéer. Och så kom jag på en annan infallsvinkel; en där de fortfarande blir ovänner, men som kändes mycket mer naturlig kopplat till hur de är som människor... hrm, karaktärer menar jag så klart.

 

Skrivarvänner/folk som läser är ovärderligt.

Men jag tror på att man måste kunna sålla i de kommentarerna för att bli en riktigt duktig författare och sedan skriva det som känns rätt för en själv.