Då man väl lyckats att ta sig tid för skrivandet och har bestämt att man ska skriva i 2 timmar eller 1500 ord; då är det viktigt att man inte kör fast, att skrivandet hålls flytande. Detta underlättas om du skriver med en apa på axeln.

Det var faktiskt en skrivarkursledare som berättade denna metoden för mig och sedan dess har jag hört den på andra håll och läst om den i böcker.

Du tar all din självkritik och din grammatikpolis och sätter dem i en apa på axeln, sätter ögonbindel på apan och skriver. Tanken är alltå att du bara ska skriva utan att tänka dig för och utan att stanna upp. Strunta i vad som är korrekt då det kommer till grammatik och styckeindelning; det går att åtgärda sedan.

När du skrivit dina timmar/ord eller kanske till och med en hel roman (om du klarar av att hålla apan i shack så länge), då kan du ta av ögonbindeln och granska texten på nytt. Nu kan du tänka på stavning och formuleringar, satsradning och meningsbyggand.

När du väl sätter dig och skriver är det viktigare att du bara skriver och får ner det du vill ha sagt på papper än att få till de perfketa meningarna på en gång, du kommer förmodligen aldrig bli 100 % nöjd med texten ändå. Och om du tillåter dig att skriva en lite sämre version i början, bara för att få ner historien, kan den ju i alla fall inte bli sämre!