Jellicoe Road

Av: Melina Marchetta (2006)
 
Kom ni ihåg för något år sedan när denna bok var värsta snackisen?
Ja, jag är lite efter. Skaffade den först nu i höstas då den blivit översatt till svenska.
 
När Taylor var elva år blev hon övergiven av sin mamma vid 7-eleven. Hon blir satt på Jellicoe internatskola och omhändertagen av Hannah som bara grälar på henne. Flera år senare blir Taylor vald till ledare i territoriumkriget gentimot jellisarna och kardetterna. Men under tiden förvinner Hannah och delar av en historia som hon tidigare skrivit ner kommer i nytt ljus. Kan det vara så att allt som Hannah skrivit ner faktiskt stämmer? Kan det vara så att det i den historian finns svaret på vem Taylors föräldrar verkligen var? Och vem var det som startade terriotoriumkrigen från början?
 
Så, förväntningarna på denna bok var skyhöga. Skyhöga är aldrig bra...
 
Jag upplevde början som rörig och oegnagerande.
Mitten var rörig och oengagerande.
Slutet var det enda som var spännande. Det var lite som en deckare att läsa de sista kapitlen; alla pusselbitar man samlar på sig under vägen faller på plats. Kanske att det kändes lite för tillrättalagt till och med...
 
En grej jag däremot tycker väldigt mycket om är gestaltandet av Taylor. I början är det inte helt solklart för mig om hon är kille eller tjej. Hon är rätt otrevlig och nongalant; vilket av någon anledning får mig att tro att hon var en kille (ja, fördommar, jag vet). Men ändå, bra!
 
Men den här rörigheten, låt mig förklara; jag tycker det finns alldeles för mycket konflikter.
- Taylors strävan efter att hitta sin mamma
- Mystriet med historien Hannah skrivit ner
- Eremiten som tog livet av sig - varför?
- Kidnappning av ungdomar - ligger Översten bakom det hela?
- Kärlekshistorien mellan Taylor och Jonah
- Kriget mellan de olika skolorna
- Taylor misslyckande som ledare
- Vad som hände när Taylor och Jonah höll på att rymma för några år sedan
- Tylors konstiga drömmar
 
Och alla dessa konflikter får sin förklaring i slutet av boken. Innan dess är det bara en villervalla. Det hände flera gånger att jag la bort boken i flera dagar för att jag tröttnade och när jag sen började läsa igen hade jag väldigt svårt att hålla isär karaktärerna.
 
Ska man ge sig på att läsa Jellicoe Road så rekommenderar jag att läsa den i ett svep. Eller vänta tills filmen kommer ut.


Kommentarer
Fia Filur

Hehe, jag kanske väntar på filmen då :)

Svar: Mm. Bra tips.
Nina

2012-12-05 @ 09:08:59
URL: http://www.sofiafritzson.com
Janina

Jag håller med om rörigheten. Jag tycker inte att det är ett bra hantverk att ösa konflikter och intrigtrådar över den stackars läsaren. Så att man inte fattar någonting förrän efter typ 200 sidor. Sen så saknade jag en ordentlig miljöskildring. Jag fick liksom aldrig något grepp om internatskolan, hur det såg ut där, vad det var för värld de rörde sig i.

Svar: Sant. Jag tänkte inte på miljöskildringarna när jag läste, men nu när du det säger det...
Nina

2012-12-06 @ 10:04:18
URL: http://bladdrabladdra.blogspot.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Ordet är ditt!

- en blogg om skrivande

RSS 2.0