Jag är mer av en hålla-handen-slut-person
Träffade min förstaläsare igår och bollplankade skiten ur mitt nästa manus.
Och så satt vi där, i hennes soffa och hon fällde en kommentar om slutet. Låt oss tjuvlyssna:
Hon: Men... måste de hålla handen...? Det blir lite väl...klyschigt, blir det inte?
Jag: Äh, det är väl fint.
Hon: Ja, men... Du slutade ju manus nummer ett med att de höll handen också...
Jag: Men då dog ingen på slutet...
Hon: Näe, det är klart.
Tystnad
Jag: När jag tänker efter så slutade manus två med att de höll handen också.
Hon: Va? Gjorde det?
Jag: Ja, när de sitter i väntreummet.
Hon: Ja, just det!
Tystnad.
Just det.
Istället för att välja öppet eller lyckligt liksom.
Kommentarer
Trackback
