Att skriva två timmar om dagen går förvånansvärt bra. I fredags var det tungt då jag hade sovit alldeles för lite. Men sedan var jag ledig lördag-söndag, så idag var det riktigt roligt att sätta sig igen.
Något som jag däremot insett är lite problematiskt är det långa uppehållet jag gjort i mitt redigerande.
Jag redigerade 1/4 innan förlossningen och lyckades under förra veckan redigera ytterligare 1/4. Men jag är inte i nuläget säker på om jag lyckas med berättarröst eftersom jag inte läst igenom den första 1/4. Såhär i efterhand hade det nog varit en bra idé...
Idag kom jag nämligen på att jag skrivit en helt ny scen innan förlossningen där den ena huvudkaraktärens föräldrar presenteras. Och i den scenen satte jag tonen för hur de är som föräldrar, hur de lever och hur huvudkaraktären ser på sina föräldrar. Och när jag idag skulle skriva om dessa föräldrar igen var jag tvungen att gå tillbaka och läsa om den scenen; annars hade karaktärerna helt bytt personlighetsdrag.
När man skriver/redigerar tycker jag det är viktigt att undvika långa uppehåll. För mig funkar det inte alls i vanliga fall (kankse inte i detta fall heller, men det är lite svårt att be sitt barn vänta med att födas...) och jag inser vikten av det nu när jag sitter och skriver.
Precis som när jag läser en bok - håller jag upp för länge (ibland kan det räcka med dagar) så har jag glömt historien och tappar då intresset när jag sätter mig igen. När man redigerar kan det dessutom vara exra viktigt att vara observant på upprepningar och sitter man sällan med manuset kan dessa lätt slinka igenom.
Så - det går framåt. Det är roligt. Det är jobbigt. Jag skrattar ena stunden för att slita mitt hår i nästa. Och jag tror det blir bättre... men jag kan nog inte svara helt 100 innan jag redigerat klart och läst igenom igen. Förhoppningsvis blir jag så pass klar att nästa runda (förhoppningsvis den sista) inte blir mer än småpill.
Men det är ju lätt att hoppas...