Om att inte kunna vara tyst
Ibland får jag för mig att jag inte är en speciellt politisk person.
Ibland skrattar jag åt den tanken.
När jag var liten var jag mobbad.
Just då tyckte jag det var skitjobbigt (som man gör) och kände att jag inte hittat platsen i världen som var min.
Nu, såhär som vuxen, kan jag se varför andra var taskiga mot mig.
Jag höll inte käft om något var fel.
Jag tycker fortfarande inte att mobbing är okej, det säger jag inte.
Men jag fattar också varför jag blev ett sånt lätt byte.
Jag höll inte tyst.
Oavsett om det handlade om elever som fuskade på prov, satte ihop en virkad bläckfisk i fel ordning eller klankade ner på någon annan.
Jag var TVUNGEN att öppna munnen och säga ifrån.
Självklart ångrade jag mig alltid efteråt och fick äta upp mina ord igen och igen och igen.
Jag var inte så bra att argumentera när jag vara liten - kände bara i ryggraden att fel är fel och fel måste upp till ytan.
Nu, som vuxen, har jag lärt mig när jag ska hålla käft.
Men jag har också lärt mig att säga ifrån är en styrka - det är många som inte vågar.
När det snackas om kvinnor som sämre.
Eller när någon pratar nedsättande om homosexuella.
Eller när hudfärgen anses vara något som spelar roll.
Då ger jag efter, då håller jag inte tillbaka.
Idag är jag stolt över det.
Och jag tror att det är precis det som gör att jag skriver.
Jag är en svensk, välutbildad, vit kvinna från ett litet samhälle där jag över lag varit väldigt skyddad.
Ändå vill jag skriva om de utsatta, om de som ibland saknar egen röst.
Mitt liv är ju inte så jäkla spännande...
Så, jag tänker ibland att jag är väldigt politisk.
När det gäller allas lika värde - att vi är personer.
Det enda som ska få definera oss är vår personlighet, allt annat är irrelevant.
Jag skriver för att beröra - sprida medmänskligheten över världen.
Jag kan inte göra annat; kan inte hålla tyst.
Kommentarer
Sofia Fritzson
Vilket fint inlägg! Klart du inte ska vara tyst!
Svar:
Nina
Skriviver
Jag säger samma sak: vad fint att du inte är tyst, och att du inte låter svårigheter hindra och dra ner dig! Världen behöver fler av sådana som du.
Kram!
Svar:
Nina
Trackback
