Jag blir alltid ställd inför frågan.
Hur menar du?
Vad är början? Är det när man får den första idén? För den kan ju komma flera år innan man faktiskt börjar skriva. Eller är det när man skriver första raden? Första kapitlet?
Vad är slutet? Första utkastet? När man redigerat och skickat in till förlag? När man får bokkontrakt? När boken ges ut?
Jamen ni fattar, frågan kan ju tolkas på många sätt.
Så, detta är historien om hur lång tid det tagit att skriva mitt senaste manus, so far.
Sommaren 2013 gick jag och planerade ett manus jag skulle skriva; om en kille på högstadiet som förlorade sin pappa och vad sorgen gjorde med honom. Men det gick trögt. Supertrögt. Jag hade några scener i huvudet, men hur mycket jag än tänkte på idén kom det aldrig längre - bara några scener.
Och ur intet fick jag en bild i huvudet - två killar som sprang i regnet över en parkeringsplats, tjutande medan de försökte knuffa varandra i vattenpölarna. De kastade sig in i baksätet i en bil och skrattet försvann, det blev några sekunders allvar innan de kysste varandra.
Jag försökte putta bort dessa grabbar, jag skulle ju inte skriva om dem, jag hade ju en PLAN. Men icke, de pockade på min uppmärksamhet.
Så, till slut gav jag upp med idén jag försökte skriva på, jag kapitulerade. Och släppte in Gabriel och David i mitt liv.
Först planderade jag deras historia på post-itlappar på ihoptejpade A4 och den gick jag grundligt igenom med min förstaläsare Kajsa. Planen var att jag skulle skriva manuset under
NaNoWriMo i november. Veckan innan kunde jag inte hålla mig utan skrev första kapitlet. Lyrisk. Davids berättarröst kom till mig så naturligt.
Sedan börjde november och jag skrev. Minst 1667 ord om dagen, 50 000 ord skulle det bli. Och jag lyckades. När november var slut hade jag ett utkast. På en månad hade jag "skrivit en bok".
Sedan fick manuset vila. Länge.
Jag skulle redigerat det sommaren 2014. Men den sommaren låg jag på soffan och tittade på matlagningsprogram på TV och drömde om när mat skulle börja smaka gott igen. Jag var gravid.
Det var först när sommaren var över och illamåendet gått tillbaka jag kunde börja redigera.
Jag gjorde en redigering och skickade sedan manuset till
Lisa Bjärbo som lektörsläste och Sofia Fritzson. De kom båda med samma typ av kommentarer - vissa saker var fantastiskt bra, andra behövde göras om. Lisa föreslog dessutom att jag skulle ta bort en jättegrej som hände i slutet. Lugnt, sa jag och strök.
Under hösten var jag på en bolagsstyrelsekurs där jag träffade en kvinna som jobbar på förlag. Vi klickade så himla bra och har haft kontakten sedan dess. Jag berättade om mitt skrivande och hon ville gärna läsa. Och efter jag redigerat om efter Lisa och Sofias kommentarer skickade jag mitt manus till henne. Under julledigheten fick jag ett mail med kommentarer. Och vilka kommentarer - hon hade verkligen tagit sig tid att gå igenom hela manuset och kommentarerna gick från stort till smått.
Så... jag satte igång med redigeringen igen.
Men det tog emot.
Min kropp var stor, jag hade fruktansvärda sammandragningar. Kunde bara fokusera i sådär fem-tio minuter i taget.
Jag hade tänkt skicka in manuset till förlag innan förlossingen, men till slut fick jag se mig besegrad. Jag hade redigerat 1/4 och det fick vara bra så.
Jag gick och la mig på soffan igen.
Förlossningen kom och gick. Vi flyttade och min man bytte jobb. Mycket hände som gjorde att skrivandet fick stå tillbaka, av förklarliga skäl.
Sedan började vi landa. Bebisen skötte sig ypperligt och jag inredde mitt alldeles egna skrivrum i vårt nya boende.
När mannen kom hem på semester klargjorde jag att jag ville ha två timmar skrivtid om förmiddagran. Sagt och gjort, mellan 9-11 fick jag inte vara i vardagsrummet (där han och bebisen hängde).
Jag redigerade i skrivrummet, på altanen, på cafeer. Jag redigerade klart manuset. Läste igenom. Gjorde en lista på 17 punkter som behövde åtgärdas och började bocka av dem. Den sista av punkterna var att jobba med den ena karaktärens berättarröst. Jag lyssnade igenom alla hans kapitel högt och listade för varje kapitel vad som behövde förstärkas/åtgärdas. Jag redigerade igenom bara hans kapitel innan jag lät manuset vila en vecka.
Sedan läste jag igenom en sista gång för att dubbelkolla stavfel. Jag andades ut. Klar.
Jag gjorde dokumentet prydligt och skickad det med ett följebrev till förlag. Åtta stycken.
Det var den 30:e augusti.
Så, från första idé till förlag har detta manus tagit två år.
Däremellan har jag dessutom redigerat två andra manus, skickat de till förlag, blivit refuserad på båda två och gått en skrivarkurs. Och fått barn och flyttat till hus.
Två år.
Inte så illa pinkat ändå.
;)