Av: Katarina Kieri och Per Nilsson (2009)

Katarina Kieri och Per Nilsson träffades på en mässa i Göteborg för några år sedan. Per Nilsson ville visa att han tyckte om Katarinas verk och gjorde detta genom kommentaren:
- Du, ska vi skriva en bok ihop?
Ett år senare träffades de igen och Katarina frågade:
- Per, hur blir det med boken?

De satte sig ner, diskuterade lite och kom fram till följande: De skulle skriva en bok där de författat varannat kapitel. Per skulle skriva om en tjej och Katarina skulle skriva om en kille. De kom överens om titeln (som från början var "Jag finns också i det här trädet") och att de två karaktärerna inte skulle pussas på slutet.

Det var allt. Sedan åkte de hem till sina respektive städer och började. Historien växte fram. Historien om Siri, fågelflickan, och Jakob, Vilsenpojken. Det är en historia om att inte passa in. Om en alkoliserad pappa, en brorsa som bara fiser, en våldtäktspjäs, en flicka som tycker om at dricka te och en annan flicka som gömmer sitt vackra hår under en slöja. En historia om fåglar. Om att hitta rätt träd. Det är en fin historia.

Jag har läst mycket av Per Nilsson och tänkte att han och Katarinas kapitel borde skilja sig mycket åt. Men det var inte så. Per var möjligen lite grovare i valet av ord på vissa ställen (Första meniongen i boken lyder "Klitoris. Allihopa på en gång. Säg klitoris!"), men annars flyter språket väldigt bra. Jag tänkte inte på att det är två författare och två histoerier; det är istället en bok. Det är också kul att se hur de snott från varandra, som korpar, och att de ändå får det hela att gå ihop. Och jag är väldigt förtjust i det sista kapitlet som Per skrivit. Det blir inget pussande, men däremot rivande av ett tak. Det är ju nästan samma sak...