Fladder, fladder
Något som jag tycker är helt fantastiskt är när jag, med mitt skrivande, kan inspirera andra skrivande personer.
Och när det gäller andra skrivande personer är det så lätt ibland. De behöver bara någon som lyssnar och aggerar lite bollplsnk och sedan klarar de sig själva ett tag.
Men nu har jag lyckats med något ännu större!
En av mina närmsta vänner, som läser massor men aldrig skrivit mer än de krävt i skolan, har plötsligt börjat knåpa på ett manus. Och hon hör ständigt av sig till mig och ställer frågor om karaktärer, historiens uppbyggnad, hur man ska tänka om början och slut och hur man gör för att ta sig mellan de roliga händelserna.
För ett par veckor sedan skickade hon de fem första sidorna som jag fick läsa och sedan kommentera.
Och när jag pratade med henne senast hade de växt till femton.
Jag blir så glad, stolt och inspirerad. Hon är helt ny för skrivandets eufori och det får mig att tänka tillbaka till då jag själv upptäckte "lusten" och "drivkraften".
Lite som att minnas få man var kär för första gången.
Man kan få fjärillar i magen för många saker.
Det är magiskt att skriva och det är fantastiskt att inspirera! :) En del fjärilar är riktigt härliga.
