Mitt skrivande: Sämst...
Det är den sämsta ursäkten. Ever!
Tid är inget man har, tid är. Skrivandet är något man prioriterar.
Mitt problem är att jag själv kommit ur skrivandet just nu och har svårt att få in det i vardagen. Å ena sidan tänker jag att "det är okej, för jag har precis börjat ett nytt jobb och ska strax flytta till en ny lägenhet". Å andra sidan blir jag skitsur på mig själv. Lite "Ligg inte här och lata dig din jäkla mupp! Det är en hel kvart innan du behöver gå och lägga dig, ta fram pappret och skriv för i helvete". (Ja, jag svär alltid mycket då jag skriker på mig själv).
Har ni några bra pepptips?
Hej där skrivartjej!
Såg dig inte på mässan i år, men hoppas du hade härliga dagar - jag njöt hela lördagen och fötterna lät mig minnas det hela veckan:-). Hört något från något förlag? Med tanke på vilket flyt du har just nu tänkte jag... Kul med lägenhet - var kommer du att finnas sedan? Kram
Det enda som funkar för mig är att sätta mig framför datorn. Inte tänka så mycket, bara sätta mig. När jag väl läser igenom det jag skrev sist är jag fast.
Befinner mig i exakt samma läge. Resten av livet inkräktar för mycket på skrivandet. Och det är ju som med kondition, ju mindre man skriver, desto mindre bra blir det också tycker jag. Det gäller nog bara att börja. Skriva sig igenom det allra jobbigaste, det som blir superdåligt, och till slut vänder det och blir förhoppningsvis lite bättre och lite lättare igen.
Hålle nog med ovanstående skribenter. Strunta i hur det blir - gör ett slarvigt utkast och säg till dig själv att det behvöer inte vara det minsta bra. Bara stolpar för att inte glömma. Sen kan man baka om allihopa senare.
Sen beror det ju på vad det är du vill skriva. Är det en hel bok kan ett tips vara att göra som jag gjorde. Skriv första korta episoder och foga sedan samman till en bok.
