Mitt skrivande: Insikt
Har läst igenom manuset och blev lite: men öhhh...?
Det var dramatisk grej på dramatisk grej på dramatisk grej. Ja, ni fattar.
Var är pauserna? När får läsaren andas? Svaret: aldrig.
Suck.
Och jag tänker skitmycket på tempot när jag läser. Jag kan verkligen SE hur författaren tänkte och hur hastigeheten varierar...
Och jag veeet ju att det behövs lugna partier. Lugna partier = dramatiska partier mer dramatiska.
Nu kände jag mig liksom lite... mätt på min egen text. Lite: "ja, ja, nu var hennes pojkvän lite elak emot henne IGEN och nu bråkade hon med sina föräldrara IGEN och nu gör hon bort sig IGEN.
Krävs: bättre tempo och bättre stegring av "mörkret".
*skriver upp*
Åh vad jag känner igen mig i det du skriver, samma sak slog mig när jag läste igenom mitt senaste manus. :) Man får väl se det som något positivt att vi åtminstone kan identifiera våra misstag, det betyder ju att vi utvecklats, väl?
Eller hur!
Nu ska vi bara lära oss att göra rätt.
Skaka hand på det?
Eller hur!
Nu ska vi bara lära oss göra rätt.
Skaka hand på det?
Tycker lugna partier är jättesvårt att skriva, är rädd för att det blir tråkigt. Det liksom händer ju ingenting...
Håller med du.
Samtidigt som de som är duktiga på att skriva "lugna partier" skapar så coola effekter när de plötsligt drar upp tempot.
Yess! :)
Men jag vet... det är så svårt! Håller med Fia ovan som skriver att det är så svårt med lugna partier eftersom man inte vill att det ska bli för tråkigt. Det är så knepigt att skriva ett lugnt parti som verkligen tillför historien något.
