Mitt skrivande: Denna väntan...

tidigare i min skrivarkarriär (om man nu får kalla det "karriär" när man inte publicerat något skönlitterärt) så har den där väntan på besked från förlag varit fruktansvärd.
 
Jag skickar in manuset och två dagar senare håller jag på att klättra på väggarna. Men VARFÖR hör de inte av sig?! Varje gång har jag försökt hålla på med andra skrivprojekt under tiden, men det har gått trögt. Jag känner mig alltid kvar i historien jag skickat iväg och kan inte fokusera på en ny.
 
Tills i somras.
 
Jag skrev klart ett manus, redigerade och skickade iväg. Och kände på riktigt: Det här är det bästa jag någonsin skrivit!
 
Sedan började jag med nästa projekt. Och det gick skitlätt! Manuset, karaktärerna, tonen... allt kändes självklart från första meningen och så tuffade det på. Jag skrev, skrev, skrev. Tänkte inte alls på det manuset som fanns inne på förlag. Det skulle ju ändå dröja eftersom jag skickade in precis innan sommaren.
 
Jag skrev klart, pustade ut lite, började redigera. Och kände fortfarande ingen panik över att jag inte fått besked från förlagen (två hörde av sig och tackade nej, men det är okej). Jag passerade 3-månadersgränsen, men var fortfarande coollugn. Ingen läser manus nu, de fokuserar på bokmässan. Tänkte; jag kanske hinner redigera färdigt mitt nya manus innan förlagen hör av sig!
 
Men... så blev det sista helgen i september, bokmässa.
Och nu är jag skitskraj.
 
De närmsta veckorna finns det liksom inga ursäkter längre. Nu KOMMER de läsa mitt manus. De kommer höra av sig och hissa eller dissa.
 
Och plötsligt kan jag inte skriva alls. Sitter och tittar på dokumentet. Petar i något felstavat ord.
 
Men HALLÅ jag behöver ju skriva om slutet, det går ju för snabbt! Ja, ja... snart. Lovar. Sen. Ska bara kolla lite på TV:n först. Så mycket roliga serier som börjar nu (?) och det finns så mycket annat att tänka på.
 
Igårkväll spenderade jag hela kvällen med att bygga ihop två lampor från IKEA. Och dammsuga. Och storhandla.
 
Skrev? Ehh... *host, host* Nej...?


Kommentarer
Kati

Ja så kan det vara ibland. För mig var det tvärtom värst i början, sedan mattades nervspänningen av allt mer. Som tur var.

Svar: Så var det förut för mig. Ibland börjar saker gå bakåt!
Nina

2012-10-02 @ 13:23:56
Fia Filur

Förstår känslan! Det är liksom upp till bevis nu. Och det kan ju kännas lite jobbigt. Men hur det än blir så är det skönt att få ett besked. Jag tror stenhårt på dig! :)

Svar: Tack vännen!
Nina

2012-10-02 @ 20:11:49
URL: http://www.sofiafritzson.com
Nillas liv på pinnen

Den tar på krafterna den där väntan. Suck.

Svar: Japps.Men nu är krafterna tillbaka. Redigerar, redigerar, redigerar!
Nina

2012-10-02 @ 21:26:45
URL: http://nillalivet.blogspot.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Ordet är ditt!

- en blogg om skrivande

RSS 2.0