Jag tycker det ofta det kan vara klutrigt när man börjar på et nytt manus; å ena sidan är man spänd och exalterad å andra sidan hittar man inte alltid tonen från start vilket kan ställa till med problem.

 

Ikväll skulle jag skriva till klockan nio. Det var trögt i morse, så jag tänkte tvinga mig till kockan nio. Och plötsligt var klockan kvart över nio. Och jag satt i soffan; kissnödig som attan och knattrade med tangenterna.

 

Åh, där var den, tonen. 

Jag har hittat den nu.