När jag var yngre visste jag inte vad som var rätt och fel och då var allt mycket bättre
Jag har svårt att fortsätta på min historia nu för jag tycker plötsligt att den är poänglös. Fast det är nog bättre att skriva ner den och ta en funderar om den behöver någon förändring sedan. Man hamnar lätt i en oändlig loop annars!
Håller med. När jag var yngre tänkte jag inte ett dugg på sånt jag brottas med idag och jävlar vad jag skrev! :D Roligt var det med. Inte ett dugg jobbigt. Det är såklart fortfarande roligt som attan, men det blandas nu med de där tankarna på att det jag skriver kanske inte är bra... med ågren som följd.
Jag tror att det är så hela livet att man inte ska tänka för mycke. Gå mer på magkänslan och göra det som känns rätt. eller säger jag bara det för mitt problem är just att tänka, det händer ju så sällan...
Men PRECIS så känner jag ju också! Varje ny grej jag skriver sitter jag och tänker över och inser att den inte duger. Kommer på mig själv med att hela tiden vilja redigera det jag har skrivit för att det inte är bra nog. Fattar inte varför det blivit så. Förr bara jag skrev. Skrev och skrev. Tyckte saker gjorde jsg först efteråt.
Sluta tänka och börja skriva - ja, jag är med!
Fast med det sagt vill jag också säga att mina texter är typ 150 gånger bättre nu när jag studerat hantverket och skrivit, skrivit om, tänkt till och redigerat tills ögonen blöder. Synen på det jag skriver har ändrats, ja, men med självkritiken också kvaliteten.
