Stoppa pressarna!!!
Jag har förut pratat om det här med att få till känslorna i skrivandet att få det att "brännas" för läsaren.
Många säger ju att om du gråter när du skriver det, då kommer läsaren gråta när hen läser.
Och jag har varit tveksam; har aldrig gråtit när jag skrivit förut.
Mått dåligt och kännt hur jobbig scenen är, pinsamheter, skrattat; inga problem, men gråta?
Nej, jag har inte lyckats med det.
Förrän idag.
Satt och skrev en scen och plötsligt (helt oväntat!) märker jag hur mina ögon tåras. Blev så chockad att jag nästan glömde bort att skriva.
Samtidigt, va jobbigt att gråta och skriva samtidigt.
Man SER JU INGET!
Men nu har jag upplevt det.
Hoppas på fler såna stunder.
Hugs and kisses!
Kommentarer
Mia Skrifver
Har nog gråtit när jag skrivit ibland. Och andra känslor också. Som att skrämma sig själv. Det är jag bra på. Kan säga att det går om sen, när man läst igenom biten några gånger så är det inte så knepigt mer. Men låt det vila ett år och så läser du på nytt och då, där är man igen med alla känslorna på ytan...
Svar:
Nina
Boktjuven Ingerun
Det vill jag med lyckas med! Grattis!
Svar:
Nina
Mia Skrifver
I det mesta av skrivandet finns ju alltid sånt som är farligt. Som skräms. Och jag tror man ska ta sig in i det, som gör ont, som är farligt, som får en att skratta och gråta. Eller inte man över lag. Utan jag. Så jag skriver om det som skrämmer mig, just nu i alla fall.
Svar:
Nina
Trackback
