Efterforskningar
Än så länge har jag inte behövt göra massa research när jag skrivit manus.
Jag har använt mig mycket av mitt eget liv; hur såg min skola ut, husen mina vänner bodde i, staden *harkel*jag växte upp i.
MEN för ca ett år sedan insåg jag att det inte räckte. Jag skrev på ett manus där det huvudpersonen gick igenom två upplevelser jag själv aldrig upplevt; vara kär i någon av samma kön och förlorat sin ena förälder. Och varje gång jag försökte blev det fel.
Så, jag bestämde mig för att utreda dessa två situationer; jag intervjuade tre av mina vänner.
Och när jag intervjuade fick jag helt nya uppslag och en helt ny insyn.
Det som stod klarast för mig var att de två hädelserna var för tunga för att hända samma karaktär, så jag tog bort den ena konflikten och skrev om. Bang! Manuset satt som en smäck.
Nu ska jag skriva ett helt nytt manus där konflikt nummer två nu ska blomma ut.
Och i samband med det ska jag göra en ny intervju; denna gång med en för mig främmande kvinna.
Jag är jätteglad över att hon går med på att intervjuas.
Och så är jag nervös. Tänk om jag trampar henne på tårna?
Eller om intervjun inte alls ger nya uppslag...?
Men det här med intervju. Kul grej!
Har ni provat det?
Hur hittar ni information ni saknar i ert eget minnesarkiv?
Kommentarer
Heléne
Men oj vad spännande! Har faktiskt funderat på det där med research och intervjuer. Just nu blir det förstås mycket google, har inte börjat helt på researchen ännu utan har väntat lite med den. Men sånt som jag minns lite halvt från barndomen, vad gäller detaljer i sak, sånt brukar jag googla. Men dela gärna med dig av tips och råd vad gäller research det är välbehövt ;)
Svar:
Nina
Elins kammare
Vilken jättebra idé med att intervjua personer man känner (eller knappt känner med för den delen)! Då slipper man ju sitta och leta efter information om det på nätet som säkert ändå är torftig och inte riktigt så detaljrik som man vill ha till sitt manus. Det måste jag också prova!
Svar:
Nina
Trackback
