Jag är en sån som aldrig fattat vad det är för fel i att vara kär i en av samma kön.

 

Och jag kan inte säga var det kommer ifrån; jag är uppväxt i ett väldigt litet samhälle där det "inte fanns" homosexuella och den enda invandraren var han som ägde pizzerian. 

 

Och ändå backade jag inte en millimeter när jag träffade min första bög. Han hette Per, hade kort, blonderat hår, ljusa jeans och en tight t-shirts med tryck av "Luftens hjältar". Han var konstnär och läspade när han pratade. Det visade sig att vi båda tyckte det var skitkul med krimskrams och en sommar satt vi i hamnen och tömde våra gamla plånböcker när vi köpt nya likadana; svarta, glittriga med en kedja man kunde fästa i den främre skärphällan.

 

Min andra bögkompis hette Magnus. Han var polack, hade rosa tuppkam och tyckte om att gå i klänning. Hans pojkvän var den snyggaste killen jag någonsin sett i kajal. 

 

Strax därefter började jag få lesbiska vänner. Dock är de inte alls lika udda. Eller så är det bara för att jag också är kvinna som gör att jag ser förbi deras egenheter?

 

Och de har blivit så många att jag ibland misstas för att vara lesbisk (för ja, de rör sig tydligen i flock...?) Men jag tar det som en komplimang.

 

Men det var inte om det här jag skulle prata om egentligen; jag ville prata om det samhälle vi bygger upp, fullt av fördommar och hur vi inte bjuder in de som idag ofta hamnar utanför.

 

Jag har en annan vän som aldrig pratar om att hon har en dotter. Hon pratar om sitt barn.

 

Precis som min fästman alltid pratar om mig som sin sambo.

 

 

Det jag vill ha sagt är att vi alla lever i en värld som blir mer och mer mottaglig för förändring och vi har en chans att styra det hela i rätt riktigning.

 

Och det handlar inte om att ta bort könet; jag är stolt över att vara kvinna.

Men när jag samtalar med andra vill jag försöka neutralisera könet; öppna för att alla inte är som mig. 

 

Det behöver inte vara svårare än så.

Ska vi göra samhället jämställt måste vi börja i mötet med nya människor; se dem som människor, inte kön.

Möta dem med kärlek.

Endast.