Har jag rätt att sakna dig?
Eller; hur skirver jag det här inlägget utan att trampa någon på tårna?
I morse var mitt största problem att jag hade en läkare som inte fattade att jag inte är allärgisk, mina ögon är bara överkänsliga. Och sen ville han ta massa blodprov (och jag som är så nålrädd), vilket gjorde att jag missade bussen till jobbet.
Jag landade hemma för att vänta på nästa.
Och då kom beskedet.
Fästmannens biologiska pappa är död.
Hjärtinfarkt.
Ka-boom.
Jag vet inte så mycket om honom egentligen.
Han heter... sorry, hette Ernest, men alla kallade honom Charlie.
Han kommer urssprungligen från Nigeria och när han bodde i Sverige jobbade han som barnmorksa.
Han gillade rostat bröd med ost och mandelmassa på.
Och jag har sett honom på bild en gång, i ett fotoalbum hos fästmannens mamma.
Men där slutar infon.
Detta är en man jag aldrig träffat.
En man jag ändå sett fram emot att träffa.
Jag hade hoppats att han skulle gilla mig vara glad över att jag friat till hans son.
Att mina barn skulle fått lära känna sin farfar.
Kanske hade vi åkt på familjeresa till Nigeria och besökt honom någon gång; fått lära oss om landet och kulturen.
Kanske hade inget av det hänt.
Han och fästmannen har ingen jättebra kontakt, men det är... var hans pappa och då också en del av hans historia. En del som nu är borta.
Men jag hoppades ändå.
Han kanske inte var en sådan närvarande pappa.
Men vem vet; han kanske hade varit en fantastisk farfar?
Något jag aldrig kommer få veta nu...
Och hur är det med fästmannen? tänker ni.
Oväntat bra.
Men funderingar runt begravningar snurrar; att resa till Nigeria är ju inget man bara gör... Det kostar pengar, krävs planering.
Samtidigt, kanske kommer det vara enda gången han får träffa alla sina syskon samtidigt.
Kanske kan döden föra dem samman.
Kanske gör döden ingen skillnad.
Kommentarer
Heléne
Vad tråkigt att höra. Tror att det ibland kan vara värre till och med när man inte har haft någon ordentlig relation med personen i fråga, alltså kanske extra jobbigt för din fästman. Och tråkigt för er båda som aldrig lärde känna honom. Beklagar verkligen :(
Svar:
Nina
Trackback
