*snyft*

Gör och gör. Jag tror att det mest handlar om att inte i det tårögda stadiet liksom tänka på det. Att inte analysera utan skriva på bara, låta tårarna flöda om de måste och hamra på i blindo. Det går. Och det är när man börjar tänka sitt Yes, som det kan bli som du beskriver. Så tänk inte, skriv, analysera inte. Det är vad jag brukar försöka göra. Ibland går det bra, ibland inte.
Hm. Jag har inte råkat ut för det. Skriver ju sällan snyftiga scener. För mig är det snarare så här: Jag skriver nåt kul och tänker "Haha, vad jag är rolig", och så faller de skämten helt platt. Så knepet är väl att bara skriva vidare helt enkelt :)
Jag låter tårarna komma och fortsätter jobba.