Det värsta med att inte vara publicerad...
... är inte själva publikationen saknas.
Självklart längtar jag efter att se mina manus som färdiga böcker (oavsett format), men överlever jag.
Att jag heller inte ens kan ställa in tanken på att jag någon gång kanske kan gå ner i tid på mitt brödjobb för att skriva mer, det är självklart något jag också längtar efter, men det är okej än så länge.
Och visst kan jag verkligen se mig själv åka på författarbesök och stå framför en klass och prata om böcker, skrivande och livet, men det går.
Det VÄRSTA med att att inte vara publicerad är att inga historier får bli klara.
För drygt två år sedan började jag satsa på skrivandet mer målmedvetet. Sedan dess har jag färdigsällt tre manus och står nu inför att skriva mitt fjärde.
Och jag älskar varje historia, varje karaktär och tycker att varje manus innehåller komponenter som gör det unikt. Men jag får liksom aldrig känna att jag är helt klar med ett manus och lägga det bakom mig för att lämna plats för nya.
Nu har jag plötsligt fyra manus som bråkar om min uppmärksamhet. "Skriv mig!" säger ett, "redigera mig!" säger ett annat. Det börjar bli lite crowded in here!
Och svårt att prioritera.
Hur ska jag veta vilket av mina manus som faller ett förlag bäst i smaken?
Kommentarer
Annika Estassy
Det vet man ju inte för det som inte förlagen ville ha igår kanske de vill ha i morgon. Otroligt frustrerande, särskilt om man skriver så otroligt bra som du gör.
Svar:
Nina
Anneli
Åh, vad jag känner igen mig! Så bra beskrivet för precis så är det.
Svar:
Nina
Boktjuven Ingerun
Hm, trixigt.
Svar:
Nina
Fia Filur
Absolut igenkänning! Det blir fler och fler manus. Och nya idéer poppar upp som svampar!
Svar:
Nina
Trackback
